Sägnen om Äppelbo Brudkrona

Sägnen om hur Äppelbo fick sin brudkrona från trollen har bevarats i folkmun från generation till generation under århundraden. Fäbodstället där händelsen ska ha ägt rum heter än idag Brudskogen. Liknande platser och berättelser finns även på andra ställen i både Sverige och Norge.
 När Karl Erik Forsslund under 1920-talet besökte Äppelbo för att samla information till sitt storverk Med Dalälven från källorna till havet tecknade han ner sägnen. Den återfinns i bokdelen om Malungs kapell-lag och Äppelbo och berättas såhär:

”Det var på hösten, en mörk kväll, en sälbukulla var ensam vid vallen. Hon satt och vov en väv, då kom trollen in och skulle klä henne till brud åt en trollyngling; hon bad att få väva ut väven först, men det fick hon inte; de slet bort väven och hade sönder vävstolen. Då knöt hon sitt strumpeband omkring vallhundens hals (enligt andra sin halsduk med en vidfästad skriven lapp) och skickade hunden ner till sin fästman hemma i byn. Han förstod att något galet var på färde och gav sig iväg ridande, med ett stickbloss, som var utbrunnet när han var nära framme och som han kastade i en tjärn – den har ännu ljust vatten, alldeles grönt, och heter Lystjärn.

Det var två slags troll, fattiga och rika. De fattiga fick inte komma in och vara med på kalaset; till hämnd talade de om för fästman, hur han skulle göra: kasta yxan över trollen därinne och hugga kniven i dörren. Bruden var nästan färdigklädd, endast vänsterhandsken felade, annars hade de tagit henne med sig.

Nu fick han henne med sig upp på hästryggen och red i sporrsträck därifrån, trollen kom efter och grät och tjöt, men så kom dom till en åker som var harvad i kors och då kunde de inte följa längre”… ”de kom till en höstplöjning, den var plöjd med plog med stål i och han red i kors över den, så trollen måste vända.

Hästen stalp död, när dom kom hem men gullkronan hade kullan på sig än; den var tung och så stor att man gjorde tre stycken av den, en till Nås, en till Järna och en till Äppelbo.
Och i Äppelbo kyrka finns trollens brudkrona kvar än idag, en liten fin pjäs med hängande löv och 7 diamanter (troligen bergskristaller) och ingen vet när eller varifrån den kommit hit; kanske såsom krigsbyte från något katolskt tempel, där den krönt en madonnabild, tro somliga.
Förr skulle varje Äppelbobrud, som bar kronan, bära stål på sig under vigseln, för att inte trollen skulle komma och ta både krona och brud”




Utdrag ur Karl Erik Forsslunds ”Med Dalälven från källorna till havet”
del 2 Västerdalälven bok 4 Malungs kapell-lag och Äppelbo, från 1925